För sisådär 25 år sedan besökte jag Karlsgården i Järvsö i Hälsingland. I ett av husen hänger ett skåp som drog till sig mitt intresse och jag tyckte helt enkelt om det. Jag hade nog en tanke att en dag göra något liknande. 2015 var jag åter tillbaka på Karlsgården då ett studiebesök med mina slöjdelever. Återigen drabbades jag av skåpet. Tog nya bilder och lite mått. På senare år har jag försökt få mer tid att jobba i mitt snickeri och följa upp idéer som jag samlat på mig genom åren. Nu i vintras bestämde jag mig för att börja med Skåp KG 29. Jag plockade fram bilder och skisser för att göra en ritning i full skala. Min plan är att göra en kopia så nära originalet som möjligt. För att lära känna och förstå skåpet ordentligt. Vid ett nytt besök på Karlsgården tog jag ytterligare detalj bilder och mer exakta mått. Det bästa hade ju varit att ha skåpet att mäta på men jag får inte låna det. Vilket jag förstår.
Vid ett liknande arbete gjorde jag, på uppdrag av Lars Sjöberg, en exakt kopia av snedklaffskåp ”Selebo” som ingick i IKEA s 1700-tals serie. Kopian skicka de sedan runt som modell till de industrier som skulle tillverka skåpen. Se bilaga1
Nu har jag gjort en ritning och börjat arbetet på kopian.

Allteftersom jag arbetat med projektet har alltfler frågor väckts i mitt huvud.
Varför fascineras jag just av detta skåp? När är det gjort? Vem har gjort det? Var är det gjort? Under vilka omständigheter är det gjort? Hur såg verkstaden ut? Vilka verktyg och metoder användes? Vad hade man för ekonomiska omständigheter? Hur hamnade det i Karlsgården? I nuläget blir det bara fler frågor.

Varför fascineras jag just av detta skåp?

Jag måste beskriva mig själv lite för att förstå det. Jag har ända sedan jag var barn tyckt om att göra saker med mina händer en praktisk person. Jag erhöll mitt Gesällbrev vid Carl Malmstens verkstadsskola 1973, då Carl fortfarande var aktiv på skolan. Jag minns att den första uppgift vi fick, var att tillverka det lilla bordet ”Lilla Sprätthöken” helt med handverktyg alltså inga maskiner. Det är ju så att maskiner präglar styr och faktiskt begränsar formgivningen av en möbel och användandet av endast hanverktyg ökar möjligheten till avancerad formgivning. Fram till mitten av 1800- talet hade man i stort sett inga motordrivna snickerimaskiner. Men det fanns manuella verktyg för exempelvis listtillverkning och svarvar.  Vad gäller sågverk anlade Gustav Vasa den första så kallade kronosågen i Kalmar på 1520-talet i syfte att förse statsmakten med virke. Sveriges första finbladiga vattensågverk togs i drift i Kramfors 1744. Samma år tillkom Lo sågverk lite längre norrut, nära Loåns utlopp i Ångermanälven.
Jag startade min verksamhet Jerker Snickare, med verkstad i Bjuråker 1978. Det har sedan dess varit min bas. 1991 erhöll jag mitt Mästarbrev. Jag har gjort en hel del annat genom åren vid sidan av snickrandet. se bilaga 2 CV.
Det är med dessa erfarenheters ögon jag betraktar skåpet och dess uppkäftiga barocka framtoning. Dess lite fräcka proportioner. Det har varit målat men någon har skrapat bort färgen på vissa delar. En del av krönet är borthyvlat. Vittnar om det förflutna. Just att skåpet är delvis renskrapat gör att jag som snickare ser konstruktion och sammansättningar tydligare. Jag slås av tanken att tack vare mina specialkunskaper ser jag skåpet på ett annat sätt än någon med enbart antikvariskt- marknadsekonomiskt betraktelsesätt. Jag kan citera Bukowskis hemsida, som får ses som seriös, under rubriken Användbar allmoge ”träslagen i allmogemöblerna är ofta av enkelt slag, vanligtvis av furu, ek och björk- det vackra i dessa möbler sitter i dekorationsmåleriet. Det fick ett uppsving under 1700-talet…..” . Jag ser något annat. Vad menar man med enkla träslag? Det är samma träslag som de sjutiotalet snickarmästare som fanns i Stockholm 1796 i huvudsak använde. Men där hade man även tillgång till importerade faner. Att man sedan säger att det vackra sitter i måleriet visar ju bara att man kan se på möbler på olika sätt. Jag menar att utifrån kvalitén på hantverket var vissa av snickarna på landsbygden lika skickliga som de i staden. Men skillnaden på deras kunder var stor, kungar eller rika bönder. Denna utgjutelse för att illustrera min åsikt, att möbelkulturen på landsbygdens 1600-1700-tal är klart undervärderad utifrån ett hantverkar perspektiv.
Snickarögat ser de komplicerade sammansättningarna. Profilernas mångfald och överflöd av dekorativa detaljer. Allt med den känslan av direkthet och närhet som bara ett hantverk utan maskiner kan ge. Tanken, handen, skåpet. Patinan förstärker dessa intryck.
Detta har präglat och drivit mig när jag gjort Serien Skapligt Skåplikt Gran, Björk och Asp på bilden här nedan.

Nu är jag igång med projektet och har ställt mig en massa frågor som jag ska söka svar på. En del av de tekniska frågorna räknar jag med att få svar på genom att göra kopian av skåpet. Som exempel, kan det tänkas att olika snickare gjorde olika delar av skåpet? Fronten av skåpet, med luckan, ser ut att vara tillverkad och hopsatt innan det monterades på skåpstommen. Hade man gått till smeden med den delen för att tillverka gångjärnen och låset och även montera dem där? Luckans gångjärn är ”nitade” genom luckan då behövs städ eventuellt mothåll och ässja. Det blev ju en ny fråga!
För att hitta svaren på var när och hur. Har jag börjat med vad jag har, Sigurd Erixons Folklig Möbelkultur i Svenska bygder från 1938. Han skriver i inledningen. Jag citerar ordagrant:
”Vilka möbler ha sedvanemässigt nyttjats i bondehemmen? Hurudana ha de lantliga hemmen i verkligheten varit? Dessa äro i stället de avgörande frågorna. Det befinnes att bönderna under nyare tid i allmänhet endast i mindre utsträckning själva gjort sina föremål. De ha köpts från olika håll, ofta från bygdehantverkare men mycket ofta ha de förvärvats på marknader, i städerna eller av kringfarande. Resultatet blir en blandning, och denna karaktär av blandningsprodukt anger möbelbeståndets art. Det blir således en mångskiftande men intressant uppgift att söka reda ut, var varje särskilt ting förvärvats och av vilka de tillverkats. Någon enhetlighet är det sällan fråga om. Den för en djupare kunskap om det svenska möbelskicket nödvändiga kännedomen om tillverkarna är sålunda mera komplicerad, än man vanligen brukat räkna med. Stads- och lanthantverk, hemslöjd, industri, handel och marknadsspridning ha alla medverkat. I det följande ha endast korta notiser och antydningar kunnat givas härom. Jag har bland annat kunnat påvisa tillvaron av många verkliga möbelsnickarbygder, som arbetat på försäljningar över mycket stora områden. Å andra sidan ha en mångfald såväl skickliga som obetydliga möbelsnickare varit verksamma på landsbygden för endast ortens behov eller för en viss del av ett landskap eller stift. Många utomordentligt produktiva och skickliga sådana mästare ha också varit konstnärer av ganska hög kvalitet och ej sällan ha de även arbetat för sina sockenkyrkors behov. Särskilt i Norrland känna vi många sådana möbel snidare och målare med hög konstnärlig förmåga, den senare kategorin dock framför allt i Dalarna.”
Så redan Sigurd Erixon tycker det är svårt att svara på de frågor jag ställer. På annan plats i boken antyder han dock att mer information kring mina frågor har samlats in av Nordiska museet och andra museer runt om i landet.
Nedanstående skåp från 1600-talets senare del, från Falutrakten Dalarna finns i Sigurd Erixons bok och visar ett släktskap till Skåp KG 29. Med kaxigt krön och många dekorativa detaljer.

Vad gäller Karlsgården så beskriver Erixon invigningen av den som Hembygdsmuseum, i Nordiska museets o Skansens årsbok 1931. Han är närmast lyrisk i sin beskrivning. Vad jag förstår hade lösöret tidigare sålts och de möbler som finns på Karlsgården idag är mestadels skänkta av ortsbor. Utan att noggrann dokumentation om föremålen gjorts. Men jag ska gräva djupare i arkiven i Järvsö.
Stadens snickare finns ju väl dokumenterade. Så där kan man säkert också hitta spår ut till landsbygden. Kontakt och kunskaps utbyte fanns men till vilken grad?
Så långt har Projekt Skåp KG 29 framskridit. Arbetet med kopian av skåpet pågår i verkstaden parallellt med forskningen kring Var När och Hur.
Nu tänker jag bolla dessa idéer för att få råd, tipps och glada tillrop om hur jag ska gå vidare.
Jag tänkte skicka detta till Gunilla Stenberg  och Carl Anders Skoglund Hälsinglands museum
Först. Sedan har jag en lista med andra jag tror kan vara intresserade. Vad tror du?
Ninni Bagge Järvsö Hembygdsförening
Lars Sjöberg Auktoritet på området
Björn Strömberg Träakademin Kramfors
Lars Sjösvärd Auktoritet på området
Carl Malmsten furniture studies Linköpings Universitet

Bilaga 1
Design IKEA of Sweden/Riksantikvarieämbetet
EUR 199
Matsalsstolen HALLUNDA var en del av den omtalade 1700-talskollektion som IKEA lanserade 1993. Inspirationen hämtades från en samling gustavianska stolar på Gripsholms slott, som i sin tur var inspirerade av en stol som Gustav III sett i den franske kungens matsal på slottet Versailles.
Slott, kungar och gustavianska stolar var kanske inte vad som dittills hade förknippats med IKEA. Men den gustavianska kollektionen har en speciell historia, som började med kulturminnet Medevi brunn utanför Motala, där en samling unika 1700-talsmöbler hotades av försäljning. Den dåvarande riksantikvarien Margareta Biörnstad vände sig till IKEA för att söka ekonomiskt stöd för att bevara möblerna. Efter en tids sökande fick hon till sist kontakt med Ingvar Kamprad. De tog en lunch som ledde till ett affärsavtal mellan IKEA och Riksantikvarieämbetet.
Sin vana trogen gjorde aldrig Ingvar något som inte lönade sig. Tillsammans med designchefen Lennart Ekmark kom han fram till att en 1700-talsinspirerad kollektion skulle passa bra till det då kommande 50-årsjubileet för IKEA. Riksantikvarieämbetet utsåg Lars Sjöberg, intendent vid Nationalmuseum i Stockholm, som samarbetspartner. Han skulle hitta de rätta förlagorna för kollektionen. Medevi Brunn skulle få 85.000 kronor för varje svensk 1700-talsmodell som togs upp i sortimentet.
En rad noggrant utförda kopior av svenska 1700-talsmöbler togs fram. Riksantikvarieämbetet ställde höga krav på kvalitet och trohet mot den svenska hantverkstraditionen. Men IKEA frångick inte heller sina principer med låga priser och viss anpassning till industriproduktion. Kopiorna kontrollerades noga av den omutlige intendenten Sjöberg innan de stämplades med Riksantikvarieämbetets sigill.
I juni 1993 presenterades kollektionen på den kända botanisten Carl von Linnés födelseplats Råshult utanför Älmhult. En speciell broschyr togs fram, ”Svenskt 1700-tal på IKEA” och där ingick stolen HALLUNDA. Namnet fick den från Hallunda herrgård i Botkyrka socken, där stolar av den här typen funnits i huvudbyggnadens matsal i slutet av 1700-talet.

KÄLLMATERIAL:

Källmaterial projekt Skåp KG 29 2022- 03- 31 Jerker Svensson
Folklig Möbelkultur i svenska byggder Sigurd Erixon tryckt 1938
Ernst Klein Runö Folklivet i en gammal svensk by utgiven 1924
Folkminnen och Folktankar särtryck ” Ernst Klein Runö” skrift utgiven 1924
Carl Jonas Love Almqvist Det går an utkom 1839
Nordiska museets och Skansens årsbok 1931 särtryck Karlsgården i Järvsö av Sigurd Erixon
Nordiska museets och Skansens årsbok 1942 särtryck Möbelsnickeriet i Lindome av von Schoultz Gösta
Creutz Brita Karlsgården: en gammal släktgård i Järvsö
Paju Martin Hälsingegården i omvandling En studie av världsarvsprocessen i Hälsingland Sveriges lantbruksuniversitet 2016
Fiebranz Rosmarie Jord, linne eller träkol? Genusordning och hushållsstrategier,Bjuråker 1750-1850 Studia Historica Upsaliensia 203 utgiven 2002
Stadius Christian En studie av stolstillverkningen i Stockholm 1750-1820 Göteborgs universitet 2013
Tekno´s Lärobok i snickeriarbete utgiven 1965
Fredlund Jane Allmogemöbler utgiven 1978
Lindros Brunnberg Maud ,Sven Nilsson, Lars Sjöberg Möbler att snickra själv efter gustavianska förebilder utgiven 1993
Keijser Hans &Lars Sjöberg Snickra möbler och bruksting efter gamla svenska förebilder utgiven 1976
Uddenberg Agneta Antik guiden utgiven 1989
Kaijser Hans &Lars Sjöberg Möbelslöjd efter gamla svenska förebilder utgiven 1986
Sjöberg Lars och Ursula Det svenska rummet utgiven 1996
Graubner Wolfram Encyclopedia of woodjoints utgiven 1992
Martensson Alf The Woodworkers Bible utgiven 1984
Thomassen Thomas Tört trae 1983
Bukowskis Websida Användbar allmoge 2022
Erckrath Josephine Hopp och Flamlister och deras maskinella tillverkning under 1600-1800-talet Carl Malmsten Furniture studies 2009
Arnshav Mirja De små båtarna och den stora flykten i spåren av andra världskriget Stockholm Studies in Archaeology 2020

Finsnickare Olof Appelgren nytillverkar handhyvlade, profilerade och svängda snickerier i utvecklingsprojektet Tottieska gården, Skansen, Stockholm. Ett samarbetsprojekt mellan Stiftelsen Skansen och Hantverkslaboratoriet. En film av Tomas Wiedersheim-Paul, 2017.
Restaurering av profiler i trä
- en jämförande studie av metoder för profilhyvling
Love Abrahamson GÖTEBORGS UNIVERSITET Institutionen för kulturvård