Hösten 1997 åkte jag till Bosnien föra vara valövervakare på uppdrag OSCE, organisationen för säkerhet och samarbete i Europa. Jag fick ansvaret att bevaka vallokalen 105B i Srebrenica. Vallokalen var belägen alldeles nära den sprängda Moskén i stadens centrum. Jag förstod först inte vad dessa rasmassor hade varit. På något vis kunde jag förnimma den våldsamma period som föregått valet. Det kändes i kroppen. De människor jag arbetade med bar på erfarenheter av krig och humanitär katastrof. Jag antar att de hade känt till eller varit delaktiga i det folkmord som ägde rum från den 11 till omkring 22 juli 1995. Då ca. 8000 Bosniska muslimer mördades. Före kriget bodde det 37 000 invånare i och runt Srebrenica varav 75% muslimer. 2005 tio år efter kriget bodde där 10 000 invånare 6000 serber och 4000 muslimer. Hemska siffror.
I min vallokal var det inte många som röstade. Längre ner på min hemsida hittar ni en PDF med slutresultatet för valet 1997. Medborgarna var registrerade att rösta i den vallokal man var registrerad i valet 1991 före kriget. Men kunde också rösta på annan plats. Vi fick information till vallokalen att en buss var på väg med väljare från Sarajevo men den kom aldrig. Förmodligen vågade man inte komma. Säkerhetsläget var inte det bästa. Den mesta av mineringen fanns kvar i marken. SFOR den NATO ledda fredstyrkan ansvarade för säkerheten. Landet var uppdelat i tre sektorer ledda av USA, England och Frankrike. Jag hamnade under USAs beskydd. En lite märklig känsla eftersom jag i min ungdom var starkt engagerad i motståndet mot USAs krig i Vietnam. Men jag var ärligt tacksam för deras beskydd. Särskilt natten mellan valdagarna när jag sov med valurnan på mitt rum med en beväpnad vakt utanför dörren.
Den man som var min tolk, Medíc, var helt avgörande för hur jag skulle kunna fullgöra mitt uppdrag. Många av de handlingar som jag skulle kontrollera var skrivna med kyrilliska alfabetet, vilket jag inte behärskar. I mina första samtal med Medíc berättade han att han hade varit rockmusiker på den Adriatiska kusten före kriget men deltagit i kriget som soldat och gjort det som förväntas av en soldat. Han var inte stolt över det. Med visst vemod var vi överens om att inte prata mer om den saken, för att kunna bibehålla ömsesidig respekt och utföra ett professionellt jobb. Han bodde, med sin familj i ett hyreshus i centrala Sarajevo utan el, värme och vatten.
Det är klart att den här händelsen påverkat mig och min syn på världen. Krig är det dummaste människan har hittat på? Det är ofattbart att vi nu 2023 återigen befinner oss i en värld där vi har krig i vårt närområde. I Ukraina där Ryssland utför ett anfallskrig för att erövra territorium! Sverige har plötsligt ansökt om NATO medlemskap utan en ordentlig debatt eller demokratisk förankring hos oss medborgare. Jag är medveten om att säkerhetsläget och risken för utveckling mot ett världskrig har ökat. Men sättet att minska risken är inte en allmän upprustning utan ett intensivare arbete för fred och nedrustning. Just nu råder en förhärskande krigsretorik i Sverige och världen. Vapenindustrin går på högvarv! Putin är en galen maktmänniska som genom odemokratiska medel har makten i Ryssland. Men jag är övertygad om att det i Ryssland bor många människor som inte stöder kriget, trots den propaganda de utsätts för. Så ett stöd till den delen av ryska befolkningen borde vara en möjlighet att få bort Putin och hans anhang och få ett slut på kriget.
Hur detta ska gå till vet jag inte men det behövs en annan attityd än krigsretorik och att de ryssar som är emot kriget känner vårt stöd. Vi måste också vara medvetna om att NATOs utökning uppfattas som ett svek från vår sida i den Putinska retoriken och det faktum att världen återigen blir mer polariserad och att dialogen mellan polerna är obefintlig är anledningen till att krigshotet blir större. Vid en tidspunkt kommer kriget i Ukraina att ta slut. Ju längre tid det tar ju fler döda, ju fler krigsbrott, ju mer hat, ju mer hämndbegär, ju mer materiell förstörelse, ju svårare att uppnå resultat i den förhandling som sker efter ett krig. Så ett arbete för fred och nedrustning är nu viktigare än någonsin.
Vad ska man göra? En mer öppen dialog mer problematiserande diskussioner för att identifiera möjligheter att vända utvecklingen. En konkret sak man kan göra är att gå med i Svenska freds och skiljedomsföreningen som bildades 1888 med följande grundsats:
”Kriget står i oförsonlig motsats till broderskapets idé, kristen tro och evangelii anda och är ett brott mot humanitet och kultur. Kriget och militärsystemet förgiftar det allmänna rättsmedvetandet genom skapandet av en våldsmoral, som tvingar människor att låta använda sig som verktyg för död och förstörelse.”
